Fuktdebatten - fukt i fasader

Putsade fasader har en lång tradition inom husbyggnation. Först användes puts för att täta hus byggda av sten, tegel och lera genom att den applicerades invändig eller utvändigt för att hålla de boende eller lagrat material och mat skyddat från väder och vind. Senare blev putsen en viktig produkt för att gestalta och framhäva en byggnads estetiska värden och förmedla arkitektens och byggherrarnas tankar och drömmar.

 

Putsen fungerade även som ett offerskikt och behövde därför regelbundet underhåll för att bibehålla sin skyddande funktion.

Putsen går nämligen att forma och gestalta i nästan oändliga varianter. Hantverkets utveckling har skett hand i hand med materialtekniska landvinningar och nya sätt att blanda bindemedel för att få sanden och gruset att hålla ihop över lång tid. Putsen fungerade även som ett offerskikt och behövde därför regelbundet underhåll för att bibehålla sin skyddande funktion. Väder och vind har alltid eroderat puts samtidigt som frost i samband med regn kan leda till problem för putsfasader.

Puts på trä

I Sverige har trä länge använts som bärande material i byggnader. Trä var lätt att få tag i och kunde fogas samman till stabila och hållbara konstruktioner. Eftersom vintern gjorde det till en hård prövning att bo i kalla och dragiga hus, användes tidigt puts i form av lerblandningar som tätningsmaterial mellan stockarna. Putsen fästes upp med hjälp av vassmattor, träpliggar eller liknande.

När ren överlevnad ersattes med behovet av att visa status inför sina grannar och besökare, lyftes tidigt putsen fram som ett effektivt och billigt sätt att särskilja träfasaderna gentemot de mer ståndsmässiga putsfasaderna. Underlaget utgjordes dock fortfarande ofta av träkonstruktioner.

Hur kunde då dessa fasader hålla sig torra och inte mögla sönder?

Enstegstätade fasader

Puts som läggs direkt på ett homogent material är per definition enstegstätad. Vatten som slår på fasaden stoppas nämligen direkt på fasadytan. Mer teoretiskt beskrivet upprätthålls tryckdifferensen mellan inomhus och utomhus av det yttersta lagret lufttätande puts. Tas putsen bort kommer blåst och regn in genom stommen som kan bestå av sammanfogat tegel, stenar eller trämaterial. Tryckdifferensen är faktiskt den del i väggen som håller rinnande vatten borta från att ta sig längre in i konstruktionen. Jämför gärna konstruktionen med en dykarklocka, där luft används för att hålla vatten borta. Principen fungerar även ovanför vattenytan och användes i mitten på 1900-talet som moppestrut där varken regndroppar eller insekter störde synfältet för motorcykelföraren.

Puts som läggs direkt på ett homogent material är per definition enstegstätad.

Enkelt beskrivet är det så att en väggkonstruktion som har otätheter i det lufttätande skiktet, sannolikt även får problem med inträngande slagregn. Vatten följer helt enkelt med vinden in i konstruktionen eftersom det är mycket vanligt med undertryck inomhus samt att vinden skapar ett tryck på fasaden på lovartsidan och ett sug på läsidan.

Puts på massiva väggar

Ytterväggar har ofta utförts som bärande konstruktioner för att kunna föra ner laster från tak och bjälklag till grunden. Det var därför naturligt att klä in ytterväggen med puts för att skydda stommen men även för att försköna fasaden.

Dessa väggar som ofta var 20 cm tjocka eller mer, kunde ackumulera fukt och var även i ärlighetens namn inte mycket att hurra för ur energisynpunkt. De läcker nämligen mycket värme genom dessa konstruktioner, eftersom varken sten, tegel eller massivt trä i de tjocklekarna erbjuder ett lågt U-värde. Värmen som läcker ut genom väggarn medför däremot att fukten som ackumuleras i väggen efter ett slagregn även torkar ut relativt fort. Fukten som fanns i väggarna torkades helt enkelt bort och även vid kall väderlek hölls temperaturen i det yttre putssiktet ofta över fryspunkten eftersom de boende eldade på så gott det gick för att hålla temperaturen uppe inne i bostaden. Dessa faktorer gör att fukten ofta inte hinner ställa till med skada i träkonstruktioner, samtidigt som klagomål från de boende sannolikt inte uppmärksammades eller tillmättes större intresse.

När blir det ett problem?

Det finns ett par grundläggande faktorer som medför att fukt kan skapa problem i konstruktioner för de boende och byggherrar. Mögel, svampar och bakterier finns överallt i naturen. Människan klarar normalt av att hantera dessa och vissa av dem är även viktiga för vårt välbefinnande. Problem uppstår när ohälsosamma koncentrationer leder till syndrom med sjuka hus, allergier och även förstörda konstruktioner genom allvarliga rötangrepp på bärande delar.

Näring utgörs ofta av någon typ av organiskt material. Exempel på organiskt material som används inom byggsektorn är trä, kartongklädda gipsskivor och papper.

Förutsättningar som styr tillväxten av mögel, svampar och bakterier är temperatur, tillgång på näring samt fukt. Saknas en av dessa faktorer är sannolikheten för problem låg. Näring utgörs ofta av någon typ av organiskt material. Exempel på organiskt material som används inom byggsektorn är trä, kartongklädda gipsskivor och papper. Även färger innehåller ofta mer eller mindre andel organiskt bindemedel eller pigment som räcker som grogrund för mikrobiell påväxt. Även material som smutsats ner under byggtid har ofta tillräckligt med näring för att gynna tillväxt av mikroorganismer.

Temperaturer som gynnar tillväxt av mögel, svampar och sporer ligger oftast mellan 10-25 grader. Vid temperaturer under 8 grader bromsas vanligtvis tillväxten upp. Det är således ingen slump att kylskåp ofta håller en temperatur lägre än 8 grader.

Den sista viktiga faktorn som styr tillväxten är fukten. Saknas vatten växer det dåligt. Det innebär tyvärr inte att vatten måste förekomma i fri form. Det räcker med en hög luftfuktighet om de övriga två kriterierna är uppfyllda. En relativ ånghalt på 75% anses idag räcka för att tillväxten ska sätta fart. Som jämförelse kan nämnas att årsmedelvärdet för RF i utomhusluften i stora delar av landet ligger runt 80% RF.

När det finns fukt i luften, RF > 75%, temperatur > 10 grader och näring i form av papper, trä eller smutsigt byggmaterial i en byggnad, då är risken för fukt-, mögel eller rötskador påtaglig!

Puts på isolering

Förutom att vara vacker, har fasadkonstruktionen även tillägnats förmågan att minska energibehovet i en byggnad. Detta har skett genom att olika former av isolering har monterats på stommens insida, mellan bärande reglar alternativt stolpar eller till sist helt sonika applicerats på utsidan av väggen innan den har putsats. Av dessa alternativ är den mest energieffektiva varianten den med utanpåliggande isolering. Andelen köldbryggor minskas radikalt samtidigt som ytan av isoleringen blir upp till 25% större jämfört med en invändig isolering. Det visade sig även att stommens hållbarhet normalt blev längre om den skyddades från väder och vind med ett isolerande lager på utsidan. Putsen fungerade återigen som ett offerskydd medan isoleringen höll frost och fukt borta från den bärande stommen.

Under 1960-talet utvecklades putstekniken på utvändig isolering. Det började med att stenull monterades på utsidan av murade väggar och sedan putsades.

Under 1960-talet utvecklades putstekniken på utvändig isolering. Det började med att stenull monterades på utsidan av murade väggar och sedan putsades. När tekniken att tillverka expanderad polystyren, EPS, utvecklades, kom även detta material att användas som putsbärare. Under 1900-talet har även kork, foamglas, polyuretan, leca, lättbetong, träfiberskivor, cementbundna träfiberskivor, fårull, halmskivor och en mängd andra material använts med varierad framgång som utvändig isolering och putsbärare för väggkonstruktioner.

Det kan därför inte påstås att tekniken med enstegstätade putsfasader har varit oprövad. Vi pratar här om hundratals miljoner kvadratmeter som utförts i Europa under de senaste 100 åren.

Puts på isolering med träregelstomme

En typ av system som i Sverige etablerades under 1980-talet, var puts på isolering med en bakomliggande trästomme. Tekniken började användas i större bostadsprojekt där stommen utgjordes av bärande innerväggar av betong, medan laster i fasadliv bars upp med stålpelare. Mellan dessa stålpelare monterades sedan olika grad av prefabricerade lättregelväggar med gipsskivor, träreglar och mellanliggande isolering. Insidan var även försedd med en plastfolie som fungerade som ett ångskydd och konvektionsskydd. Utanpå detta monterades sedan en 50 till 80 mm tjock isolerskiva som sedan putsades.

Enligt uppskattningar i branschen har minst 10 miljoner kvadratmeter enstegstätade putsfasader på träregelstomme byggts under de senaste trettio åren.

Fasaden efterliknade då en murad konstruktion som putsats, men byggtiden var avsevärt kortare, kostnaderna lägre och energieffektiviteten betydligt bättre än med en motsvarande massiv stomme. Byggtekniken slog snart igenom på bred front och samtliga svenska byggbolag använde i någon form byggsättet i sin bostadsproduktion. Enligt uppskattningar i branschen har minst 10 miljoner kvadratmeter enstegstätade putsfasader på träregelstomme byggts under de senaste trettio åren.

Bygglagstiftning

Statens Planverk, som sedan ersattes av Boverket, upprättade tidigt regler och krav för vad som ansågs vara fungerande konstruktioner. Förutom stadga, bärighet och brand, kom även fuktfrågor att integreras i lagstiftningen under 70-talet. De tidigaste registrerade Typgodkännandena för enstegstätade putsfasader är från slutet av 70-talet och omfattar puts på stenull samt puts på cellplast, EPS. Dessa typgodkännanden utfärdades först direkt av Statens Planverk och sedan av Boverket innan processen lyftes ut från den statliga myndigheten till SITAC, ett fristående statligt bolag som hanterade typgodkännanden inom byggsektorn. SITAC är ännu idag ett statligt ägt bolag och ingår numera i SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut AB.

Typgodkännandena omfattade hela systemet inklusive den bakomliggande stommen. Till en början testades endast bärighet och brand, men från 80-talet lyftes speciellt frågan om fasadkonstruktionens fukttekniska egenskaper in i typgodkännandena. Dåtidens experter inom fukt gjorde bedömningen att konstruktionen ansågs uppfylla de normer och lagkrav som samhället ställde i nyproduktion och vid renovering. De utfärdade typgodkännandena, som normalt hade en giltighet på 5 år, godkände uttryckligen enstegstätade putsfasader på träregelstomme som en av samhället accepterad byggmetod.

Med de nu upptäckta skadorna, är det enkelt att inse hur fel de hade.

Skador i enstegstätade putsfasader

I maj 2007 publicerade SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut en rad artiklar om skadefall i enstegstätade putsfasader på träregelstomme. Det anordnades seminarier runt om i Sverige varvid byggbranschen och försäkringsbolag blev varse att enstegstätade putsfasader var en riskkonstruktion. Problemen hade främst uppmärksammats i Skåne och på Västkusten. Orsaken till detta stod helt enkelt att finna i att vädret i denna del av Sverige är dåligt! Det regnar helt enkelt betydligt mer där än i övriga Sverige och då ofta i kombination med vind. Det leder till det som benämns slagregn, dvs vinddriven regnbelastning på fasader.

Konstruktionen var helt enkelt inte tillräckligt robust och förlåtande gentemot mindre fel och undermåliga plåtbleck, fönster och andra infästningsdetaljer i fasaderna.

På enstaka objekt hade inträngande regnvatten orsakat regelrätta rötskador och träreglar i väggar var i så dåligt skick att deras bärförmåga var nedsatt.

I de flesta fall bestod skadorna av mögelpåväxt och liknande mikrobiella angrepp på skivmaterial och träreglar inne i väggen. Oavsett utbredningen, insåg man snabbt att dessa skador kunde härledas till fasadkonstruktionens bristande förmåga att hantera inläckande vatten alternativt stänga inne byggfukt.

Konstruktionen var helt enkelt inte tillräckligt robust och förlåtande gentemot mindre fel och undermåliga plåtbleck, fönster och andra infästningsdetaljer i fasaderna.

Utbredning

Ett grovt antagande är att flera tiotal miljoner kvadratmeter enstegstätade putsfasader har använts i Sverige under de senaste trettio åren. En hel del av detta har monterats på tunga väggar eller som ren tilläggsisolering på redan fungerande men otillräckligt isolerade fasader. Den konstruktion som betecknas som riskkonstruktion, enstegstätade fasader på träregelstomme, har uppskattningsvis använts på drygt 10 miljoner kvadratmeter fasadyta under samma tidsperiod. Det innebär att fastighetsägare och boende som har denna typ av fasadkonstruktion nu lever med en risk för att skador finns inne i väggen utan att det är synligt från utsidan.Just detta faktum att skadorna ofta inte är synliga från utsidan gör att osäkerheten ökar och risker ibland mörkas eller inte lyfts fram eftersom det ofta gäller stora belopp i samband med fastighetsaffärer. Kostnaden för att åtgärda en kvadratmeter fasadyta och återställa den med ett tvåstegstätat fasadsystem har i några projekt landat på mellan 1.500 kr och 2.500 kr per kvadratmeter.

Kostnaden för att åtgärda en kvadratmeter fasadyta och återställa den med ett tvåstegstätat fasadsystem har i några projekt landat på mellan 1.500 kr och 2.500 kr per kvadratmeter.

Det är bara att gissa hur många procent av det totala antalet utförda kvadratmeter som är skadat så får man snabbt astronomiska belopp. Frågan kvarstår dock: vem ska betala?

Ansvar

Vems är då felet när nyproducerade hus får fukt-, mögel- och rötskador? Som nämnts ovan, har de flesta använda systemen haft typgodkännanden utfärdade av Boverket eller SP Sitac sedan lång tid. Även efter vårt inträde i EU har fasadsystemen omfattats av europeiska typgodkännanden för enstegstätade fasasystem på träregelstomme. Svenska SP har medverkat i framtagandet av tester och bedömningar för dessa system och inte någonstans i processen uppmärksammades det att fasadkonstruktionen skulle kunna vara behäftad med brister som på något sätt stred mot gällande lagstiftning. Det är därför inte sannolikt att någon rättsinstans skulle kunna hävda att enstegstätade fasadsystem på träregelstomme använda innan maj 2007 medför ett fel i konstruktionen. Fel orsakade av bristande materialkvalitet, slarv eller vårdslöshet av till exempel en entreprenör har dock normalt 10 års preskriptionstid och kan i så fall åberopas vid skador. Det gäller inte bara enstegstätade fasader utan alla typer av konstruktioner. De rättsfall som varit uppe i allmän domstol gällande enstegstätade fasader har slagit fast att fasadsystemen och dess konstruktion inte utgör ett fel. Senast var det Hovrätten som avslog ett skadeståndsanspråk från husägare som uppfört hus med enstegstätad fasad byggda innan 2007.

Fukt-, mögel- och rötskador som uppstår i enstegstätade putsfasader på träregelstomme som är projekterade och utförda efter 2007, har däremot sannolikt ett inbyggt fel eftersom branschen vid denna tidpunkt faktiskt blivit både medveten och upplyst om riskerna med konstruktionen.

Fukt-, mögel- och rötskador som uppstår i enstegstätade putsfasader på träregelstomme som är projekterade och utförda efter 2007, har däremot sannolikt ett inbyggt fel eftersom branschen vid denna tidpunkt faktiskt blivit både medveten och upplyst om riskerna med konstruktionen. Eftersom bygglagstiftningen med PBL och BBR ofta föreskriver funktionsansvar, kan då inte en konsult, byggare eller entreprenör påstå att de inte visste att enstegstätade putsfasader på träregelväggar var en riskkonstruktion. Ansvaret för eventuella fukt-, mögel eller rötskador torde då vara deras. Denna del har mig veterligen inte prövats i allmän domstol, men det är nog bara en tidsfråga innan de första fallen dyker upp.

Utvecklingsprojekt

SBUF-väst finansierade ett utvecklingsprojekt och SP var sammanhållande i den process som ledde fram till rapport 2009:16 där problematiken med fasadkonstruktionen belystes. I rapporten lyftes även förbättringsförslag in och olika varianter med tvåstegstätning ansågs ha bra möjligheter att öka säkerheten i konstruktionen om träreglar och skivmaterial skulle användas i ytterväggen. Problemen med fukt-, mögel och rötskador fanns ju bara på denna typ av lättregelväggar medan puts på tunga stommar erbjöd en helt annan nivå av säkerhet eftersom fukttåligheten i massiva, tunga stommar är betydligt bättre. Enstegstätning är i sig själv ingen brist, utan det är i kombination med träregelväggar och skivmaterial som riskerna ökar.

Genom fullskaletester i laboratorium kunde det konstateras att även P-märkta fönster var potentiella läckställen i en fasad. Det regnade in genom plåtanslutningar men även direkt mellan båge och karm. Detta medförde att ledande aktörer i branschen fortsatte att utveckla lösningar och fasadsystem som faktiskt tar hänsyn till bristande komponenter och en viss förekomst av fel under utförandet. Dessa fasadsystem bygger på att den yttre delen av stommen görs lufttät och vattenavvisande och att putsisoleringen förses med en dränerande spalt som leder ut inläckande vatten i nederkant av fasaden. Putsen som appliceras på isoleringen bygger däremot till stor del på traditionell putsteknik frånsett några extra tätningsband och tejp runt till exempel fönsterkarmar.

Säkra fasadsystem

Varför används fortfarande putssystem på isolering? Vore det inte bättre att bygga massiva stommar som tål fukt? Ja, det är många faktorer som ligger bakom ett hållbart samhälle. Begränsad tillgång på plats, begränsade resurser i form av råmaterial, transporter, energi och naturligtvis pengar. Miljöbelastningen när tunga stommar produceras är betydande. Energieffektiviteten med avseende på uppvärmning av fastigheten under hela dess livslängd är en viktig parameter för en fasad. Att endast lyfta fram robusthet mot till exempel fukt är smått löjeväckande i en tid då de flesta inser att klimatförändringar är ett reellt problem och att tillverkning, drift och underhåll av fastigheter står för en betydande del av både utsläpp av växthusgaser, uttag av ändliga resurser samt behov av energi. Som i så många fall förut, handlar det om en rad kompromisser som leder fram till beslut i enskilda projekt.

Utan tvekan är då en tvåstegstätad putsfasad ett både fuktsäkert, robust, energieffektivt och ekonomiskt intressant alternativ.

Utan tvekan är då en tvåstegstätad putsfasad ett både fuktsäkert, robust, energieffektivt och ekonomiskt intressant alternativ. Genom sin tunna uppbyggnad med bibehållen isolerförmåga, kan ytterväggen göras tunnare vilket leder till fler kvadratmeter invändig yta. Laster i byggnaden kan hanteras med slanka konstruktioner i fasaden och köldbryggor som kantisolering vid bjälklag, balkonginfästningar etc. löses elegant med utanpåliggande fasadisolering. Materialresurser och råvaror utnyttjas på ett bra sätt när varje material kan optimeras för en funktion och inte behöver göras överdrivet dyr eller bra för att fungera som universalprodukt. Isoleringen häller värmen, putsen sköter estetiken, stommen tar laster osv.

Tvåstegstätning

Putsade fasadsystem har länge utförts som enstegstätade. Det var först när inläckande vatten vid detaljer, fönster och anslutningar orsakade problem i den bakomliggande träregelstommen som branschen förstod att något borde göras. I gemensamma tester och erfarenhetsutbyten kunde alla se att tvåstegstätning av fasaderna skulle ge en betydligt bättre säkerhet och robusthet än tidigare lösningar. Sådana system skulle helt enkelt tillåta både större vingelmån under byggtid samt öka säkerheten gentemot inäckande vatten under en byggnads livstid, även om slagregnen skulle öka i och med eventuella klimatförändringar.

Teoretiskt låter det enkelt, men för att få riktiga systemlösningar som kan utföras av hantverkare med ibland bristande väderskydd, krävs ordentlig testning och produktutveckling. Inte heller är fönsterdetaljer, balkonglösningar, socklar eller infästningsdetaljer universella. Det förekommer mängder med olika varianter som alla kräver mer eller mindre tankemöda och utprovning för att platsa i ett tvåstegstätat fasadsystem.

Säkerheten mot fukt ligger nu helt i nivå med vissa murade ytterväggar och värmeisoleringen jämfört med motsvarande väggtjocklek utförd med murad yttervägg är betydligt bättre.

Men äntligen finns tvåstegstätade, dränerade putsade fasadsystem på den svenska marknaden. De är då både fungerande ur fuktsynpunkt, kontrollerade ur brandsynpunkt och erbjuder kostnadseffektiva lösningar för den nya tidens passivhus och även plusenergihus. Säkerheten för både konsulter, byggherrar och entreprenörer liksom fastighetsägare och boende har då ökat markant. Säkerheten mot fukt ligger nu helt i nivå med vissa murade ytterväggar och värmeisoleringen jämfört med motsvarande väggtjocklek utförd med murad yttervägg är betydligt bättre.

Framtid

Min personliga övertygelse är att energieffektiviteten hos byggnader kommer att hamna ännu mer i fokus. Ny BBR är alldeles för slapp och Boverkets definition av nära nollenergihus, Zero-energy-buildings som EU föreskriver från 2019, är klart urvattnad. Tekniken för att bygga betydligt bättre finns, vilket inte minst den smått revolutionerande tekniken med tvåstegstätade, lufttätande och dränerande fasadsystem faktiskt innebär. Både frågan om utifrån kommande slagregn liksom beräkningar av hur byggfukt och vattenånga i driftsskedet hanteras i den sammansatt konstruktion som ytterväggen är, kräver nya verktyg och betraktelsesätt. Byggfysik med fukt- och energistudier på detaljnivå kommer att ge nya principer för hur en vägg ska konstrueras. Det är då viktigt att verkligen ta reda på hur detaljer ska lösas på byggplatsen och även i senare driftsskede. En sak är säker, utvecklingen går hela tiden framåt och nya utmaningar kommer att dyka upp inom en snar framtid!